indeed.blogg.se

Just agree, it saves time.

Ett tag sedan sist.

Kategori: inte ens värt att läsa

Var ett tag sedan jag skrev något här sist. Jag har inget vettigt att skriva, jag är mest rädd. 
Rädd för att bli sjuk, rädd för mat, rädd för kolhydrater, fett, kärlek, mediciner, bristsjukdomar, framtiden, tjocka män (tror jag utvecklat en livslång rädsla jag utvecklade på jobbet). 
Jag vet inte vad jag gör om dagarna, mitt återfall i ätstörningarna tar upp hela dagarna. När jag inte är ute och motionerar, så kollar jag jämt på dokumentärer om fetmarelaterade sjukdomar. Jag försöker verkligen äta, det känns som om jag jämt sitter och trycker, trycker och trycker i mig själv mat. Men oftast brukar ändå dagarna sluta på minus kalorier, 2 gram fett, 20 gram kolhydrater, och betydligt mer protein (äggvitor is the shit). Jag tror att mina tarmar kommer sprängas om jag äter ett normalt mål med mat. 
Ska laga lunch nu, vid 18-tiden, inte för att jag vill, men för att jag borde. Och för att förebygga överätande, då jag vet att det kommer ifall jag äter för lite för länge, speciellt med tanke på att jag ätit en gång på två dygn, hela 68 kalorier, 0 gram fett, 9 gram kolhydrater och 3 gram protein. Inte bra, måste äta mer, för jag vill inte bli sjuk. Och kan jag lyckats bli av med ätstörningar förut, så kan jag det igen. 

Hyfsat trevligt

Kategori: inte ens värt att läsa

Jag tänker fortsätta ligga här i min säng med täcket över huvudet och låtsas att kalorier inte finns.

Åt frukost nyss, blev 96 kalorier, eftersom jag kände att när gårdagens matintag resulterade i 134 kalorier totalt (värsta var att det var mycket mat) och jag vill inte svälta mig själv ännu en gång, så var det en bra idé att äta mer. Ack denna ångest. Hatar hur mätt jag känner mig. I mitt huvud ser jag ut som en gris som ätit så mycket att benen inte ens kan nå ner till marken då magen är för stor. Enda som borde göras med grisen är att stoppa ner den i en grop, slänga ner en bomb och titta på medan den blir till en massa utav blod och inälvor, finare så. Usch. Ingen vill ha en ful och äcklig gris.

Förstod inte att det skulle vara så här pass jobbigt att få i sig mat.

Välkommen till sekten

Kategori: Underliga ting

Var på konferens i helgen med ett utav mina jobb. Det känns som att jag blivit värvad till en sekt eller så, där alla klär sig i likadana kläder, aldrig lämnar, och i princip alla har blodsband till någon annan där. 
Men det var trevligt, det ska jag inte förneka. Kände mig välkommen in i sekten. 
 
Mamma fick mig att ladda ner shape up appen till min telefon här om dagen, för att jag själv skulle få en överblick över hur lite jag tydligen får i mig efter att jag en kväll frågade henne om det var mycket att tre blad vitkål om man var hungrig. 
 
Idag ligger jag visst på -108 kalorier, ätit 14 gram protein, 12 gram kolhydrater, 6 gram fett. Enda jag känner är att det inte är bra nog, är rädd för att alla kolhydrater inflammerat min kropp, och fettet sätter sig på insidan av mina vener. Även fast fettet och kolhydraterna endast kommer ifrån ett ägg och grönsaker. Alla siffror känns helt överväldigande, det skrämmer mig, men skrämmer mig ännu mer att inte veta vad jag stoppat i mig. Drar slutsatsen att jag inte har något annat val än att vara konstant rädd för allt. 
 
Ska börja äta halva ägg istället för hela, ett kokt ägg innehåller 85 kalorier, vilket är väldigt mycket, så att minska på det vore en bra idé. Steker inte mat längre, på sin höjd tinar jag frusna grönsaker i stekpannan, utan fett i, för fett innehåller (NO SHIT) fett och massa kalorier. Blev tillsagd av min mor att "det räcker med viktnedgång nu" men jag försöker inte gå ned i vikt, det enda jag vill är att inte få ångest när jag ätit, och inte bli sjuk, eller vara rädd för att vara sjuk. Sen att resultatet av att jag förebygger ångest och skuldkänslor genom att äta i princip endast ägg och grönsaker, kräkas, motionerar mellan 1-4 timmar om dagen, äter i princip vartannat dygn. 
Vet inte vad jag ska göra.