indeed.blogg.se

Var på konferens i helgen med ett utav mina jobb. Det känns som att jag blivit värvad till en sekt eller så, där alla klär sig i likadana kläder, aldrig lämnar, och i princip alla har blodsband till någon annan där. 

Men det var trevligt, det ska jag inte förneka. Kände mig välkommen in i sekten. 

 

Mamma fick mig att ladda ner shape up appen till min telefon här om dagen, för att jag själv skulle få en överblick över hur lite jag tydligen får i mig efter att jag en kväll frågade henne om det var mycket att tre blad vitkål om man var hungrig. 

 

Idag ligger jag visst på -108 kalorier, ätit 14 gram protein, 12 gram kolhydrater, 6 gram fett. Enda jag känner är att det inte är bra nog, är rädd för att alla kolhydrater inflammerat min kropp, och fettet sätter sig på insidan av mina vener. Även fast fettet och kolhydraterna endast kommer ifrån ett ägg och grönsaker. Alla siffror känns helt överväldigande, det skrämmer mig, men skrämmer mig ännu mer att inte veta vad jag stoppat i mig. Drar slutsatsen att jag inte har något annat val än att vara konstant rädd för allt. 

 

Ska börja äta halva ägg istället för hela, ett kokt ägg innehåller 85 kalorier, vilket är väldigt mycket, så att minska på det vore en bra idé. Steker inte mat längre, på sin höjd tinar jag frusna grönsaker i stekpannan, utan fett i, för fett innehåller (NO SHIT) fett och massa kalorier. Blev tillsagd av min mor att "det räcker med viktnedgång nu" men jag försöker inte gå ned i vikt, det enda jag vill är att inte få ångest när jag ätit, och inte bli sjuk, eller vara rädd för att vara sjuk. Sen att resultatet av att jag förebygger ångest och skuldkänslor genom att äta i princip endast ägg och grönsaker, kräkas, motionerar mellan 1-4 timmar om dagen, äter i princip vartannat dygn. 

Vet inte vad jag ska göra. 

Min mage har i alla fall krympt lite sedan igår, när jag råkade överäta ännu en gång. Och ännu en gång satt jag hängandes över toaletten med en tandborste i halsen. Har kommit på att det är betydligt bättre att använda tandborsten när man måste kräkas, istället för händerna, stanken av begagnad mat sitter inte fast på fingrarna sedan. Men något ännu bättre jag lärt mig är att om man äter till man är mätt tre gånger om dagen, och inte äter vartannat dygn, och är konstant hungrig, så blir det inte sådana hetsätningar som inte går att stoppa. 

 

Det är läskigt med sådana, för det går verkligen inte att stoppa. Ungefär som när man råkar ha sex med någon, man sitter där bredvid varandra, sedan stänger hjärnan av sig själv och kläderna åker av och innan man vet ordet av ligger man där med tredubbla satser med sperma i fittan. Sen tänker man; det här var ju dumt. Sen växer magen. + 11 cm igår, men den verkar ha krympt ihop igen. 

 

Denna dagen som började så bra. Åt några mandlar, isvatten och kaffe till frukost, tog på min favoritklänning och gick ut utan trosor för att träffa en 40 årig man och hade sex med honom i en skog. Sen efter att ha vart hemma i några timmar blev jag hungrig. Rejält hungrig, extremt så det inte gick att stoppa mitt ätande. 
Ätit en persika, godis, flingor och mjölk överöst med socker, thin crisps, vegetarisk köttfärssås för en hel familj (låter fördjävligt illa eftersom det bara borde heta vegofärssås, men det låter värre det), äppelmos ur burken, jordgubbssyslt ur burken, turkisk yoghurt, vanlig yoghurt, strössel, chokladsås, polkagrissås, spenat och vegobiffar. Sedan grät jag över att det inte fanns glass. 

 

Lyckades i alla fall sluta äta till slut. Resultatet var en 11 centimeter större midja än efter frukosten, magont, illamående och kräkningar. Hade jag inte haft så ont i magen, så svullna ögon, smetat smink, och inte vart fullt så illamående hade jag gått och köpt laxermedel bara för att bli av med maten, vill inte ha något med den att göra. Vill bara ha bort den. 

 

Nu tänker jag ligga på sängen, vara bitter, arg, ledsen, känna mig ensam och vara nöjd med det, innan min mor kommer hem. 

Om det ändå fanns ord för att beskriva mina skulkänslor. Ätit lunch och middag, i såna mängder att jag känner mig mätt, bara vart ute och gått cirka 2 timmar och 40 minuter idag. Försökte mig på att ta en kvällspromenad, men kände mig aldeles för deprimerad för att ens kunna röra mig. Istället satte jag mig i en busskur och tittade på alla fula bilar som åkte förbi, kände hur marken skakade och föreställde mig liggades där på vägen livlös i en pöl utav mitt egna blod och insåg att det än en gång vore att föredra framför dessa skulkänslor och ångest som jag måste genomlida varje dag. 

 

Det hela slutade med att jag tänker inte äta förän 17:30 imorgon, för det var den tiden jag idag åt middag så det blir ett dygn utan mat. För att lindra mina olidligt obehagliga känslor, för tillfället. Egentligen är det en väldigt dum idé, men jag gör det ändå, bara för att för tillfället överleva. 

 

Vill bara skära upp mina armar och ben, i behov av endorfiner. Tror inte att någon skulle vilja sätta på någon som är täckt i självförvållade skador, därför låter jag det inte bli mer än en önskan som inte ska bli förverkligad. 

fuck this. Hela dagen hade jag klarat mig bra, några haricort verts till frukost, 5 brysselkål till lunch. Sen middagen, spenat, sojafärs, hasselnötter och yoghurt. Där mina damer och herrar är gränsen passerad för vad jag egentligen kan tillåta mig själv att äta. Blev tvungen att ta en tur in till toaletten och åter igen få mina egna fingrar i halsen. Nu har jag ont i halsen och anser att min existens är rakt igenom motbjudande. 

 

Denna ångest efter jag ätit är inget jag orkar med. Därför väljer jag att ta den korta vägen ut ur den, som egentligen bara gör det hela värre. Ska skaffa gymkort, vill ha mer muskler, för mer muskler förbränner mer, och kanske på så vis kommer jag slippa det dåliga samvetet och ångesten över all mat som kommer in i min kropp. 

 

 

Min familj återvände hem igår, och bland det första jag fick höra var kommentarer som "Du måste ha gått ned i vikt" eller "Hur mycket har du gått ned egentligen?" jag kände mig lycklig. Inte för att gå ned i vikt är något jag strävar efter, då jag vet hur det bli när jag ska göra det, eftersom jag överdriver allt jag gör. Men hemma hos mig är viktnedgång det absolut bästa man kan göra, och att få kommentarer om att man ser smalare ut är den absolut bästa komplimangen man kan få, det är som att bli upphöjd på en pedistal och hyllad på samma sätt en religös person hyllar sin gud. 

 

Sedan insåg jag hur lite jag egentligen äter, och att jag egentligen jämt är hungrig. För när jag inte är det kommer ångesten och skuldkänslor med full kraft och hälsar på. Och det är inte värt det. If hunger is not the problem, then eating is not the solution.  Och det är sant. Jag har inga problem med hungern, alltså löser inte mat något. Det jag har problem med är allting som sker i mitt huvud efter maten, därför är det bäst att hålla intaget utav mat på en restrektiv nivå. (behöver jag nämna hur dåligt jag mår över att jag idag ätit tre buketter blomkål, en och en halv bukett broccoli, 5 haricort verts, två ägg, några valnötter, och sojafärs.) Har vart ute och gått bort cirka 700 kalorier i alla fall, men det är inte bra nog. Imorgon får jag skärpa mig, mindre mat och mer rörelse på fläsket. 

Var precis ute på en 8 kilometers promenad, på en timme och 27 minuter. Innan det var jag ganska glad, vet inte exakt vart mitt huvud befann sig eftersom jag de senaste dagarna läst för mycket, och kollat på alltför mycket star wars. 

 

Vem var det som kom på att en promenad rensar tankarna? Rensa tankar in my ass!

Tankarna kommer bara tillbaka till samma återvändsgränder, där jag står och stampar utan att veta hur jag ska ta mig ut. Kommer alltid fram till att jag kommer dö ensam med mina 25 katter för jag är för rädd för att vara kär, tänker rädd jag är för att bli sjuk, håller tillbaks tårar. Känner en ilska över att min far behandlar mig på det sättet man skulle behandla ett vänsterprassel, och då inte att han ligger med mig utan att om han ska ha kontakt med mig så är det i smyg för sin sambo, om han messar mig så är det när han jobbar, om han träffar mig så är det korta stunder i smyg och många gånger sitter vi och åker bil där för att inte hans sambo ska råka se oss. Känner ett stark äckel gentemot min egna kropp också under promenaderna. Sedan gör min fot ont, lyckligtvis inte lika ont som förut. Känner obehag i hela kroppen och världen är grå och ful.  Sex tänker jag även på, och hur mycket hellre jag skulle vilja ha det istället för att vara ute och gå. Vart utan det i ungefär två veckor, och jag håller på att bli galen, behöver spänning! 

 

Om man återföds, så tänker jag i mitt nästa liv bli ett rådjur.

 

Jag vill bara ha ost, jag är hungrig.  Men jag har redan ätit som fem grisar idag. 

Ni vet hur det ser ut i grönsaksdisken där när det ligger massa lösa tomater som inbjuder alla till att klämma och känner på dem, innan beslutet att välja en annan tomat tas. Det enda jag kan tänka på är hur många som innan de gått till affären suttit med fingrarna i sin, eller någon annans fitta, petat sig i näsan, kliat i sig mellan skinkorna, stoppat i en tampong och inte tvättat händerna efter det. Alla dessa tankar äcklar mig så mycket att jag skalar allt som inte ligger förpackat. 

 

Har träningsvärk i armen idag, och min första tanke var: Vem har jag nu runkat av? och tyckte det var lite synd om mig själv som inte kom ihåg det roliga jag haft, innan jag tänkte igen och kom på att jag gick omkring halva dagen med en trave böcker i armen, eftersom jag råkade gå in på ett antikvariat. Och vips, så var 200 kronor borta, så jag höll mig i skinnet ganska bra trots allt. Dock kan jag verkligen inte köpa något mer nu, för måste skaffa kläder tills jag ska börja jobba. Tror inte det uppskattas om man kommer utan byxor, inte av arbetsgivaren i alla fall. 

När det är 10 minuter tills mataffären stänger och man besitter kunskapen om att det tar en kvart att gå dit, smärtar det i själen när ostsuget sätter in. Enda jag kan tänka på är ost (förutom sex, men det passar inte in i sammanhanget), därför sitter jag nu på arlas hemsida och kollar på ostar istället. Så kan det gå när man tar en paus i läsandet, för att inte läsa ut hela boken på samma gång.  

http://www.arla.se/vara-produkter/produkt/?productid=2340443600008  
Hur underbart gott vore det inte att ta en sådan ost och sitta äta på. Och nej, det kanske inte var en så mättade middag med två ägg och lök, och innan det bara frukost. Och ja, antagligen därför jag just nu känner för att äta ost. Känner även för att äta muffins, tårtor, ännu mer lök, choklad, chips, avokado, varma mackor, pommes, broccoli, gurka, spenat, jordgubbar, milkshake, naturgodis, yoghurt, kakor, pasta, risgrynsgröt, äppelmos, pizza, öl, popcorn, ris, falafel trots mina allergier, läsk, rostade mackor, stuvade makaroner, chokladflarn, vårrullar, lakrits, honung, stekt rödkål, blomkålsmos, banan, banankaka, bananchips, bananmuffins, tacos, sjögräs med ost, quornfileer, spagetti, ketchup, kanelbullar, semlor, redbullvodka, dough nuts, glass, äppelpaj, rabarberpaj, blåbärspaj, quonfärspaj, svamp, valnötter, jordnötter, någotvadsomhelst bara det är kinamat, potatisgratäng, pajdeg, marsipangrisar, jordgubbssylt, oboj, kladdkaka, saft, sockervadd och godis. Men mitt dåliga samvete förvarnar mig om att om jag äter minsta lilla bit utav något utav det jag vill äta, så kommer jag bli tvungen att kräkas upp det. Och det är ganska äckligt, därför låter jag bli. 

 

Istället sitter jag här hungrig, och stinker lök. Logiken bakom mitt lökätande; jag kommer inte få ligga ikväll, därför äter jag lök tills jag gråter och hånskrattar. 

 

 

Med det sagt så återföddes en av mina störta rädslor här i livet. Att vara så brutalt korkad att jag inte inser det själv, och att de jag anser vara inte fullt så smarta, egentligen är de allra smartaste men min intelligens är på för låg nivå för att möjligöra en förtåelse för dessa individer. Som den damen som gjorde ett IQtest och resultatet landade runt 90 och hon sade bestämt att det är minsann bra ska jag tala om för dig. 

 

Jag är helt enkelt rädd för att jag är så dum att jag är helt bakom flötet, utan att inse det själv, och tror att jag faktiskt har någonting innanför skallbenet, när jag i själva verket är tomt där. 

 

 

Hurvidare videon är motbjudande eller fantastiskt vet jag inte. Har gjort många försök att skaffa mig en åsikt i den frågan sedan den blev uppladdad. Kommer alltid tillbaka till den här videon, och även om jag inte vet exakt vad jag tycker om den så vet jag att jag älskar den.  

Fick precis ett mail ifrån min blivande arbetsgivare angående en utbildning innan arbetet börjar. Där det ska serveras både lunch och middag. Min reaktion var först; Hur ska jag ta mig ur det här? 

 

Sen tänkte jag en andra gång och säger åt mig själv att det är inte farligt att äta tillsammans med andra. Även om det är något som jag känner mig väldigt obekväm med att göra, speciellt när det kommer till att äta med någon familjemedlem, lyckligtvis kommer inga sådana vara med då. Det är som att hela kroppen säger ifrån, det går segt att tugga, svårt att svälja, och det är jobbigt att ens trycka upp maten på en gaffel. Och jag brukar hitta på anledningar till att inte äta samtidigt som de andra, eller gå ifrån bordet massa gånger för att hämta saker eller gå på toa. 
Vet inte riktigt hur det kommer att gå när jag måste äta med andra, äta mat någon annan lagat också. Dessutom är den enda tillagade maten jag äter omelett, för allt annat smakar spya. För jag kan inte äta mat utan att tänka på hur det skulle smaka när man spyr upp det. Hallå friska tankar.

 

Är rädd för att det kommer bli ett sådant där läge där den allra tjockaste tjejen av alla sitter och inte äter, och det kommer se ut som ett desperat försök till att inte se lika groteskt blekfet ut som jag faktiskt är. 

 

Eller så lär jag mig helt enkelt att äta i sällskap. För det är tydligen ett sjukligt beteende att undvika situationer där det serveras mat. För det är inte mer än hälsosamt att äta båda lunch och middag. 

 

Nu ska jag ta på mig underkläder och ett par byxor, trotsa mitt illamånde och magont (som tyckte att det var roligt att väcka mig inatt igen) för att ta mig ut i regnet och gå till affären för att handla yoghurt och rödkål. Jag gillar regn. 

 

Trodde att det inte gick att skapa värre musik än Friday med Rebecca Black. Men ack så fel jag hade, den här låten slår Friday med hästlängder... vet inte vart jag ska ta vägen. Amputera innerörat känns tämligen lockande. 

ha-ha-ha-ha jack my swag. 

 

 

 

 

Min mage gör ont och jag mår illa, vilket gjorde att jag direkt tänkte att det är säkert magcancer. Ett symptom är att man kan må illa. Nu är det helt enkelt dags för mig att gå och oroa mig över att mitt illamående är magsäckscancer, alltid trevligt att spendera dagarna med att tro att man är sjuk. 

 

Även fast mitt förnuft säger till mig att det antagligen inte är cancer bara för att man har lite ont i magen och mått illa några dagar, men som vanligt är det lättare att lyssna på rädslan. Lite lustigt att tanken på  att dö inte skrämmer mig det minsta, utan det som skrämmer mig är att vara sjuk. 

 

Kom hem efter att vart och handlat mat, och när jag kollade brevlådan fann jag en förtjusande hög med post. Allt var till Kjell, som tydligen bor här. Men vem är Kjell? Jag har inte den blekaste aning om vem det är, men det är väl alltid trevligt att ha fått en inneboende? Eller? 

 

Hur som haver, är det rätt så oartigt utav Kjell att ha plötsligt flyttat hit utan att fråga först. 

 

 

 

Har abstinens efter dumheter, var trots allt bara förut i veckan jag var ute på några sådana. Tycker alldeles för mycket om rädsla för vad som är bra för min egen säkerhet. Älskar kickarna jag får när jag vet att det är kan sluta illa, vad nu sluta illa innebär, när jag väljer att låna ut min kropp till män jag egentligen inte litar på. Jag gillar kickarna och männen som är minst dubbelt så gamla som jag är överförjusta över att få sätta på en tonåring, så det är ju en win-win situation? Jag tycker det, men ingen utav de jag berättat det för tycker det är en bra idé. 

 

Är det här allt? frågar jag mig själv många gånger när jag betett mig ganska ofarligt, med andra ord bara umgåtts med vänner eller familj, det är fattas något då. Ett stort tomrum, som bara fylls upp när jag känner mig rädd och gör saker som jag fått lära mig är farligt. Utan det känner jag mig uttråkad, och uttråkningen går över till ångest, som bara blir värre och ramlar jag plötsligt ihop på golvet medan jag hyperventilerar, gråter, kan inte prata och är oförmögen att ställa mig upp igen på ett tag, som kan bli några timmar ibland. 

 

Ironiskt nog så är det som skrämmer mig allra mest är att vara kär, och det gör att det blir totalt tvärstopp i huvudet på mig och jag står inte ut med det. Tanken på att bli lämnad skrämmer mig extremt, så pass att om jag råkar bli kär så slutar jag ha kontakt med personen, och försöker intala mig själv om att det är bättre att lämna än att bli lämnad.  

 

Jag förstår mig inte på mig själv. 

Satt, som så många gånger förr, och läste Alice's Adventures in Wonderland, bara för att det är fantastiska böcker. Så. Tänkte slösa tiden med att skriva några citat där ifrån, bara för att jag gillar dem. Och gissa vad, det här är min blogg och jag skriver precis vad jag vill, och jag tänker döda min tid med det här. Dem är skrivna i allt annat än kronoligisk ordning.

 

'The rule is, jam to-morrow and jam yesterday - but never jam to-day' 

'It must come sometimes to "jam to-day".' Alice objected.
'No, it ca'n't,' said the Queen. 'It's jam every other day: to-day isn't any other day, you know"

 

 

 

'I quite agree with you,' said the Duchess. 'and the moral of that is - "be what you would seem to be" - or, if you'd like it more simply - "Never imagine yourself not to be otherwise than what it might appear to others that what you were or might have been was not otherwise than what you had been would have appeared to them otherwise." '

 

 

'I'm a poor man, your Majesty,' the Hatter began, in a trembling voice, 'and I hadn't begun my tea - not above a week or so - and what with the bread-and-butter getting so thin - and the twinkling of the tea-' 
'The twinkling of what?' said the King
'It began with the tea,' the Hatter replied 
'Of course twinkling begins with a T!' said the King sharply. 'Do you take me for a dunce? Go on!' 

 

 

'Have some wine,' said the March Hare in an encouraging tone.
Alice looked all around the table, but there was nothing on it but tea. 'I don't see any wine,' she remarked. 
'There isn't any,' said the March Hare. 

 

 

 

'He might bite,' Alice cautiously replied, not feeling at all anxious to have the experiment tried. 
'Very true,' said the Duchess: 'flamingoes and mustard both bite. And the moral of that is - "Birds of feather flock together." ' 
'Only mustard isn't a bird,' Alice remarked 
'Right, as usual,' said the Duchess: 'what a clear way you have of putting things!' 

  

 

Just nu lyssnar (tittar) jag mer på Sting än vad jar vanligtvis brukar göra. Alltid tyckt att det vart bra musik sedan första gången jag hörde honom för flera år sedan, men nu har jag insett hur extremt snygg han är. En fröjd för ögat att se på, och även trevligt för öronen. 

 

 

 

Idag har jag vart fundersam över varför jag har träningsvärk i rumpan, och kom på att det var nog gårdagens aktiviteter som bär ansvaret för det.

 

 

Råkade gå en mil som min korta morgonpromenad, då mitt huvud stängde av sig totalt och jag märkte inte att jag gick alls.

 

 

Funderat över varför det råder sådan anarki i simhallen, som gör att motionssimdelen anses vara en mingelplats, varför det simmas runt, när man ska simma fram och tillbaka egentligen, även förundrar mig över den damen som lade en riktigt skinkdallrarfis i omklädningsrummet, istället för att antingen hålla den inne eller gå de 10 metrarna till toaletten. De två herrarna som besökte simhallen en dag, och kom och hoppade i poolen utan att ha duschat innan och med en hemsk odör utan tobaksrök i en radie utav 15 meter om sig har jag även tänkt på. 

 

Sedan har jag tänkt på varför man i skolan på sexualkunskapen fått lära sig att tjejer är ömtlåiga och att man ska ta i dem försiktigt. Det stämmer inte alls, enligt mig, ifall sex ska vara på det viset lever jag hellre frivilligt i celibat i resten av mitt liv.

 

Sedan blev jag allvarligt rädd när jag simmade som bäst och jag lyckas tänka ut att det är en mycket bra idé att sluta äta lunch, för på så vis skulle jag kunna bli smalare. Bara det att jag inte försöker gå ned i vikt, utan bara motionera och äta någolunda hälsosamt och sen får jag se ut hur tusan som helst. Så att sluta äta lunch bestämde jag mig för ett tag, sedan kom mitt förnuft och sade till mig att det är inte jag som tänkte det, utan min ätstörning som än lever kvar och att det var på så vis som jag slutade äta förra gången. Ännu en gång var jag tvungen att välja att inte lyssna på de tankarna. 

 

Jag har undrat vad det är för fel på mig när det plötsligt kommer riktiga känslostormar över mig och jag kan bli jättearg eller jätteledsen, ibland känner jag mig även jätteglad. 

 

Och sen kom jag på att jag måste färga min utväxt innan jag går på arbetsintervju. 

 

Gråtit över frustration över att bo hemma fortfarande gjorde jag idag, och försökte febrilt kolla efterlägenheter där man kan betala till hyresbolaget i natura, men fann inga resultat. Vilket jag trots allt är glad över.

 

Även funderat över vad som är attraktivt med bröst, kom inte fram till något vettigt svar på det. Däremot tycker jag det är fantastiskt roligt att sitta och skaka på dem när jag har tråkigt.