indeed.blogg.se

Just agree, it saves time.

Ett tag sedan sist.

Kategori: inte ens värt att läsa

Var ett tag sedan jag skrev något här sist. Jag har inget vettigt att skriva, jag är mest rädd. 
Rädd för att bli sjuk, rädd för mat, rädd för kolhydrater, fett, kärlek, mediciner, bristsjukdomar, framtiden, tjocka män (tror jag utvecklat en livslång rädsla jag utvecklade på jobbet). 
Jag vet inte vad jag gör om dagarna, mitt återfall i ätstörningarna tar upp hela dagarna. När jag inte är ute och motionerar, så kollar jag jämt på dokumentärer om fetmarelaterade sjukdomar. Jag försöker verkligen äta, det känns som om jag jämt sitter och trycker, trycker och trycker i mig själv mat. Men oftast brukar ändå dagarna sluta på minus kalorier, 2 gram fett, 20 gram kolhydrater, och betydligt mer protein (äggvitor is the shit). Jag tror att mina tarmar kommer sprängas om jag äter ett normalt mål med mat. 
Ska laga lunch nu, vid 18-tiden, inte för att jag vill, men för att jag borde. Och för att förebygga överätande, då jag vet att det kommer ifall jag äter för lite för länge, speciellt med tanke på att jag ätit en gång på två dygn, hela 68 kalorier, 0 gram fett, 9 gram kolhydrater och 3 gram protein. Inte bra, måste äta mer, för jag vill inte bli sjuk. Och kan jag lyckats bli av med ätstörningar förut, så kan jag det igen. 

Hyfsat trevligt

Kategori: inte ens värt att läsa

Jag tänker fortsätta ligga här i min säng med täcket över huvudet och låtsas att kalorier inte finns.

Åt frukost nyss, blev 96 kalorier, eftersom jag kände att när gårdagens matintag resulterade i 134 kalorier totalt (värsta var att det var mycket mat) och jag vill inte svälta mig själv ännu en gång, så var det en bra idé att äta mer. Ack denna ångest. Hatar hur mätt jag känner mig. I mitt huvud ser jag ut som en gris som ätit så mycket att benen inte ens kan nå ner till marken då magen är för stor. Enda som borde göras med grisen är att stoppa ner den i en grop, slänga ner en bomb och titta på medan den blir till en massa utav blod och inälvor, finare så. Usch. Ingen vill ha en ful och äcklig gris.

Förstod inte att det skulle vara så här pass jobbigt att få i sig mat.

Another rant

Kategori: inte ens värt att läsa

Ett dygn utan mat var det bästa jag någonsin gjort, enda jobbiga var yrseln som kom ett tag, men den gick över av en promenad. Hungern kände jag knappt av alls, och den gick lätt att bota med kaffe och isvatten. 

Efter ett dygn utan mat, åt jag en kub frusen spenat med lite yoghurt på. Hade jag vart troende hade jag gått ner på knä och bett till Gud att han skulle ta dessa samvetskval ifrån mig. Men istället gick jag ut på ännu en promenad, på 6 kilometer bara, och är det dåliga samvetet borta? nope.
 
Tydligen är det fel att känna att livet inte är roligt, engligt min familj när vi hade en konversation idag. Blev tillsagd att njuta av stunden, men när jag väl sätter mig och ska vara i nuet kommer jag bara fram till att jag inte vill vara med, och föreställer mig min livlösa kropp hängandes med en snara runt halsen, liggandes i en pöl utav mitt egna koagulerade blod, med min hjärna som stänkt över marken. Men jag undvek att uttrycka mina bistra åsikter om att jag tycker att min mor gjorde ett dåligt val som inte gjorde abort när hon var gravid med mig. 
 
Förstår inte varför folk är så besatta av att alla ska överleva, även om det inte är något personen i fråga önskar. Om någon inte vill leva, då borde det vara ett beslut som är upp till den personen att ta. Tycker inte att någon ska klassas som psykist sjuk för att man hellre skulle vilja vara död, eller är av den åsikten att livet inte är en trevlig företeelse. För det är det inte. Nog för att det kan vara trevligt att läsa och träffa folk som gör en glad. Som att det skulle vara nog för att man ska vilja leva. Det räcker inte för mig. Enda anledningen till att jag fortfarande lever är för att andra vill det. Allting jag gör är för andra. 

200 - 800= resultat

Kategori: inte ens värt att läsa

Imorse blev jag ännu en gång påmind om varför jag inte äter med min familj. De sitter och räknar kalorierna i sin mat, och räknar hur mycket de ska motionera bort. Jag tog på mig rollen som dietist och sade helt allvarligt att ifall man vill ha resultat när man bantar så är det bäst att leva på 200 kalorier om dagen och träna bort 800, för då får man resultat! De verkade inte ens tycka att det var en obscent sätt att gå ner i vikt på, utan de sitter och lyssnar på mig. Det är helt otroligt att de som alltid är som döva inför allt jag har att säga, lyssnar på mig när jag ger ett recept på anorexi. 
 
Jag hatar att bo hemma, för der är ett konstant prat om bantning. Ett tag var Cambridekuren bättre än nutrilette för den innehöll mer proteiner så man slipper tappa muskler. Om det nu är proteiner man vill ha, och den konstanta hungern och pulverdieter ger, kan man lika gärna byta ut sina måltider till bara ägg och vitaminpiller. Ett tag var viktväktarrecept som gälde, linssoppa varje dag i princip. Smakade ganska illa. 
Sedan lchf, och nu tydligen lchf och 5:2 dieten. 
Det enda som inte provats är det där med att dricka 8 glas vatten om dagen, och inte äta tills man är proppmätt utan att faktiskt bara äta tills man är mätt. 
 
De är så insnöade på allt som har med vikt att göra att ifall jag, som allt för många gånger, gråter får jag frågan; Är det vikten? Nej, det är inte vikten. Det är det faktum att jag lever jag gråter över. 

...annars så var det ganska trevligt idag.

Kategori: inte ens värt att läsa

åhå, vad jag älskar att bo med min familj. Min mor och hennes sambo kommer hem, och deras samtalsämnen är om lchf och 5:2dieten, pratar om kalorier, fetter, och viktnedgång. Dem får det att låta som att det är svårt att gå ned i vikt, men det är lätt. Det svåra är att hålla sig själv i styr, men när man väl bemästrat den ädla konsten är det lätt. Det är bara att sluta äta, och börja röra på fläsket, om du råkar äta något utnyttja dina kärkrefelxer, det ger kanonresultat som 10 kilo på en månad! Efter jag levde på det viset blev jag skickad till psykologer, undra varför.  Men med ett fokus som bara ligger på att gå ned i vikt, så var det en fenomenal diet!
 
Har även börjat med att fota min mat, före och efter. Jag äter visst mindre än vad jag trodde insåg jag när jag började med det. Upplever det som ett evighetsgöra när jag sitter där med en tallrik full med mat, jag trycker och moffar i mig, ändå hamnar alltid cirka hälften/en tredjedel i soporna efteråt. Och innan det när jag lägger upp maten lägger jag upp hälften av det jag vill ha, sedan lägger jag tillbaka eller slänger hälften utav det insåg jag idag. Det skrämmer mig att jag kan hålla på så utan att märka det själv. 
 
Idag blev jag extremt rädd för att det skulle vara något fel på mitt hjärta när jag åt min lunch, sedan insåg jag att det bara var min vanliga ångest som orsakade ökningen utav pulsen. Life is great! 
 
Annars har dagen gått åt till att överväga om det är värt att gå och köpa ett graviditetstest, för jag ska egentligen ha mens den här veckan, men valde att skjuta upp den för att jag har planerat att synda på fredag. Känns jättekonstigt att ha sex med en person fler än en gång, för då är det inte alls samma rädsla. Men det var för bra sex för att kunna säga nej till att träffas igen, har fortfarande ett otaligt antal blåmärken över hela kroppen, märken runt handlederna, blödde ur fittan i flera dagar efteråt och allting i de nedre regionerna gjorde ont. Vet bara inte riktigt hur jag ska förklara för min mor att jag kommer sova borta i helgen. Eller ja, det lär nog inte bli så mycket av sovandet. 
Sex är trevligt, det stänger helt av hungerkänslor och gör en hög på endorfiner utan att man behöver skada sig själv. Sen att jag kan ha råkat bli gravid, och fullkomligt struntar i om jag har/kommer få sjukdomar eller inte är en annan femma. to be safe is not an option.
 
 
 
Det här var ett totalt onödigt inlägg, men det var nödvändigt för att tänka på annat än hur jag är övertygad om att det är mer fett i mina vener än blod. Är rädd för att allt fett ska sätta sig i lungorna och göra så de inte längre kommer kunna ta upp syre. Vet inte om det ens är möjligt, men min hjärna är kreativ och kan komma på allt möjligt att vara rädd för. 

Morgonångesten

Kategori: inte ens värt att läsa

Jag saknar idag, jag saknar igår, jag saknar min puls som inte längre slår.
 
 

Det jag vill är att kunna glädjas åt dagen, och ha andra tankar i huvudet än 'inte nu igen' när jag vaknar. Jag vill inte vara med. Vill inte. Tänker gå ut på en morognpromenad, för det är betydligt trevligare att vara ute innan folk vaknar och det blir varmt. 
 

Dagens vill ha?

Kategori: inte ens värt att läsa

Råkade komma in på en blogg, vars skribent var ännu en 14 årig flicka, vars blogg mestadels bestod utav bilder på henne själv. Och ibland även bilder på saker under rubriken "Dagens vill ha". Kände att det var en fantastiskt givande blogg, så pass att jag kände mig inspirerad att skriva en lista själv med saker jag vill ha. Here we go:
 
Ett eget boende
Sex
Vetskapen att jag inte är gravid, och aldrig vart 
En inkomst
Ett huvud som inte plågar med alla dessa tydligen sjuka tankar och pessimistiska syn på världen
Förmågan att se sig själv som något annat än det fulaste jag sett Eller smala ben, fin rumpa, inåtbuktande mage och ett fint ansikte
En stor skål med kokt brysselkål 
Oändligt med sambal oelek 
Naturligt rött hår
Endorfiner
Handbojor 
En åker med solrosor 
Kunna se mat utan att känna mig rädd
Duschsällskap
Bli av med ångesten som uppstår när jag ätit, eller ser någon äta
Förmågan att känna mig glad i längre perioder
Ett underliv som inte gör ont
Och sist men inte minst; slippa vara rädd för nästan allt. 
 
 
Alla dessa egostiska önskningar. Varför är då inte min lista på saker jag vill ha saker så som världsfred, lycka till alla människor och djur, frihet, hälsa och välfärd? Jo. För jag bryr mig inte. Är alldeles för egoistisk för att känna att det är något jag önskar. Allting kretsar kring mig och vad jag vill ha för mig själv. Dock så involverar sex minst två personer så, alldeles för egoistisk är jag inte. 
 
 

En bulle

Kategori: inte ens värt att läsa

Idag är sista gången jag någonsin tänker äta mat någon annan gjort, sista gången jag tänker sätta mig själv i situationer där det ingår att äta mat och fika. 
 
Om jag ändå hade kunnat hitta orden för att beskriva rädslan jag känner, samvetskvalen och den extrema ånger. Känner mig fruktansvärt arg på mig själv, som försökte vara som alla andra och ta en bulle som det bjöds på. Äta lunchen, och äta middagen. Jag kommer säkert få diabetes av sockret i bullen och kolhydraterna i pastasalladen och brödet kommer ha ihjäl mig. Att dö av fetmarelaterade sjukdomar skrämmer mig. I natt kommer jag kvävas under allt mitt fett medan jag sover, jag kommer skämmas nere i graven. Jag skäms redan nu över mitt äckliga beteende. Vill inte dö med överflödigt fett på kroppen. 
 
Så fort jag satte mig på tåget hem ifrån huvudstaden börjades det igen. Ditt jävla fetto, fattar du inte hur vidrig du är. Ungefär så gick mina tankar. Nej. Just nu kan jag inte låta bli att ta åt mig, utav dem och tro på vart enda ord utav dem. 
 
Att god mat och fika ska göra livet roligare är ett falskt påstående, det gör livet näst intill outhärdligt. Så pass att det första som händer när jag kliver innanför dörren är att jag sätter mig på toalettgolvet och gråter som en idiot och förmågan att kunna andas normalt är borta. Arg över att det inte fanns något laxermedel, för jag vill ha bort all äcklig mat ur min ännu kropp, vill inte ha något med det att göra. Att veta att jag har mat i mig skrämmer mig, jag vill vara tom. 
 
Alldeles för trött för att orka ut och motionera bort det jag fläbbat i mig idag, ställde jag klockan på halv 7 imorgon för då ska jag överkrydda mitt kaffe med kanel, äta kryddor rakt av och bege mig ut och vandra bort till naturreservatet och tillbaka. I ett desperat försök att lindra mitt dåliga samvete. 
 
Ironiskt nog sitter jag och kollar på thinspo, bara för att det minskar mitt dåliga samvete. Varför vet jag inte. 
 
 

Hur det går till när jag äter

Kategori: inte ens värt att läsa

Dagens lunch bestod utav  700 gram, enligt hushållsvågen (tror den skojade ganska mycket) haricort verts, 1 ägg och 55 gram blomkål, även två teskedar lättkvarg med sambal oelek i. 
 
Rutinen börjar helt enkelt med att jag 30 minuter innan maten trycker ut alla iskuber som finns i ett glas som jag sedan fyller med vatten. Sen dricker jag det. Sedan fyller jag på det igen, och börjar laga maten. Maten kryddas alltid med kryddor så som kanel, cayennepeppar, chili, ingefära (dock inte allt samtidigt) eftersom det sägs höja ämnesomsättningen, och alla chanser man har till det skall man ta utan att tveka. Under hela tiden dricker jag ännu mer vatten, ibland äter jag även isbitarna, då även det sägs förbränna bra. Ifall maten råkar bli klar innan den där halvtimman har gått blir jag illa tvungen att sitta och titta på maten tills den tiden har passerat. 
 
När maten väl är klar och ligger på tallriken, så tar man en bit i taget, som dagens lunch en skiva utav ägget i taget. Den skall tuggas minst 20 gånger, gärna fler, mellan varje tugga måste besticken läggas ned, tio sekunder måste minst passera men allra helst 30, sedan ska jag dricka vatten, efter det upprepas de tidigare stegen. Eftersom det tar en kvart för kroppen att märka att man är mätt, så är det viktigt att äta långsamt.
 
Själva ätandet ska inte ta mer än en kvart heller, så maten som ännu inte hunnit bli uppäten hamnar på sin rätta plats; i soporna. 
Därför hamnade ungefär en tredjedel av alla haricort verts hamnade i soporna idag. Känner mig jättemätt, osäker på om det var maten eller alla glas med isvatten. 
Samvetet är dåligt, jag låg med huvudet på bordet i ångest, kände hur det tog emot i hela kroppen att sitta och trycka i sig mer och mer mat. Men jag lyckades äta i alla fall, och nu rinner vattnet snart igenom mig. 
 
Ifall någon undrade. 

Tönt

Kategori: inte ens värt att läsa

Jag är töntig, extremt töntig. Spenderar lördagskvällen ensam i sängen, medan jag leker med min egna bröst som på något underligt vis börjar få känsel, kollar på starwars, och känner smaken av unken kuk i munnen. Mysigt. Förutom att jag levt som ett helgon i mer än en vecka nu, så är det här en ganska trevlig lördag, trots allt. 
 
 
 

Ett öppet brev till min mage

Kategori: inte ens värt att läsa

Kära mage,
 
Jag hatar dig. 
Börjar bli trött på att må illa konstant, smärtan du ger mig, alla gånger jag ofrivilligt stått med huvudet i vattenklosetten, de gångerna du fått mig att vakna i smärtor de senaste nätterna, de oroväckande kväljningarna du gett mig hela dagen, och för att göra mitt meddelande kort och uppriktigt så ber jag dig vänligen att sluta upp med de här dumheterna snarast. För det är plågsamt för mig.  
 
Fuck you. 

Kom på en idé

Kategori: inte ens värt att läsa

Tänkte att jag skulle prova något nytt för en gångs skull. Nämligen att ringa min far, kan nog vara trevligt att prata med honom någon gång utan att han fått order av sin sambo att skälla på mig för något, eller att min mor sagt åt honom att han borde höra av sig till sina barn. Men sedan kom jag på att hans sambo antagligen kommer bli arg för att jag ringer, och det kommer bli ännu en av alla anledningar till att hon är arg på honom. Och jag vill inte ha det på mitt samvete, även om det skulle vara fantastiskt underhållande att skapa än mer drama för henne. 
 
Just där den här texten står, fanns det tidigare en bitter text om min far och hans sambo. Men sedan blev jag alltför rädd att hon skulle hitta bloggen (hon kan allt, även det omöjliga) och bli arg för det. 
 
Nu är jag arg på min far, och hans förmåga att 'vänta och se' som han själv uttrycker det. Därför skall jag nu gå ut och sätta mig och blåsa såpbubblor, för det är en bra aktivitet när man är arg eller ledsen. Bättre än att så med huvudet i en korg med rentvätt som jag gjorde nyss i alla fall. 

Where do the ducks go when the pond freezes?

Kategori: inte ens värt att läsa

Ibland undrar jag själv varför jag ens orkar bry mig om att blogga. Jag känner inget behov av att exponera vad som rör sig i mitt huvud för hela världen, inte heller känner jag att jag har något värt att säga, eller att det här är läsvärt för resten av världen.
 
I natt vaknade jag av mitt magont och illamående, och jag trodde bara att jag inbillade mig att jag mådde illa, men det fick jag bevis för att jag inte gjorde. Idag mår jag fortfarande illa och har ont, för att göra allt lite roligare.
 
Är arg på mina föräldrar för att dem skaffade mig, för min del hade det vart betydligt bättre om det inte hade skett. Känner mig obekväm i min engen kropp, då inte för att jag anser den vara en mycket ful tingest, utan bara för att den är obekväm. Känner en frustration över att jag inte borde göra illa den, för det är det jag vill. Jag har inget att förlora på det alls, då min hud redan har gamla ärr. Den är redan nedsmutsad och förstörd, det enda jag har att förlora på att fortsätta göra illa mig själv är den näst intill konstana känslan av oro som blir som bortblåst när det dras rakblad genom huden. 
 
Har alldeles för ont i magen och är alltför illamående för att känna att det är särskilt bra att lämna huset, ifall jag inte vill stå och spy mitt på gatan. Därför tänker jag inte lämna sängen idag. Jag tänker ligga här och läsa The Catcher in the Rye, bara för det är en av mina favoritböcker. Den boken har vart med om mycket, fått te spillt på sig, blivit nedtryckt i väskor, tappad i en skurhink med begagnat skurvatten i, även använd som underlägg, vart på resor med mig osv. Stackars bok. 
 
Nu börjar min mage prata med mig också, eller så är det mitt barn Dick Love Fanny som snackar. Det måste vara ett förtörnat rop i protest mot dess namn. 

Jag mår bra

Kategori: inte ens värt att läsa

Jag tycker att jag är en hyfsat lycklig människa, men tydligen är jag inte det. Antar att det är lite som den gången jag hade uppföljning på min antidepressiva medicin och jag tyckte att jag mådde helt fantastiskt, då jag aldrig tidigare känt mig så tillfredsställd med livet som då, men alla papper där man ska fylla i svar så räknas det ihop poäng (och bla, bla, bla) var jag tydligen fortfarande deprimerad. 

För mig går gränsen för att må bra då jag bara känner att jag skulle föredra att inte leva, men inga planer på att ändra på mitt levande tillstånd. Men tydligen ska man känna en vilja till att leva, och då av andra anledningar än att man inte vill göra sina vänner och familj ledsna.
 
Det är sällan jag känner mig glad faktiskt. Senast var några veckor sedan, när jag imponerade på min mor genom att läsa en sida av en väldigt underlig historia jag håller på att skriva på, och hon blev genuint överraskad och sa att jag var mycket bättre på att skriva än vad hon trodde. Kan inte helt hålla med om det själv, att jag är särskilt bra, men jag blev ändå glad då det är väldigt sällan jag får höra något så genuint beröm ifrån min mor.  Men förutom det så brukar jag mest känna mig likgiltig, nästan glad, ledsen, arg och frustrerad. 
 
 
 

The fail.

Kategori: inte ens värt att läsa

För några år sedan sade en läkare till mig att om man kräks upp maten efter man ätit så har man en ätstörning. Så tydligen har jag det visst nu igen.
 
Gick inte att stå emot ångesten efter middagen. Kände hur mätt jag var, sedan kände jag plötsligt hur skyldig jag kände mig över det, sen kände jag hur pulsen ökade, det blev svårt att andas, och hur jag började bli darrig. Och lösningen i all hast blev då en tur in till toaletten. När jag står där dubbelvikt och tänker på hur groteskt äckligt det här är, så säger mitt huvud åt mig att Det är inte att spy som är det äckliga, det äckliga är att du stoppat i dig allt det där. Det allra äckligaste är din kropp, och hur den skulle bli ännu fetare av allt det där. Väl klar, när jag står och tvättar händer och ansikte så tänker mitt huvud fram den briljanta idén att det där är sista gången du äter så slipper du göra om det där. 
Just idag var inte en dag då jag kunde säga emot de destruktiva tankarna. 
 
Och för de som nu eventuellt blivit oroliga; det är inte första gången jag "engångsspytt" om man säger så, det var några år sedan sist bara. Och jag kommer inte bli sjuk, eller fortsätta med det här. Hade bara en dålig dag idag, skulle jag tro. 
 
 
Just nu har jag bara ont i halsen och tänker gå och lägga mig. Godnatt. 

Mörkrädd på promenad i natten

Kategori: inte ens värt att läsa

Den fruktansvärt läskiga dimman vägrade fastna på bild. 

Kände mig allt annat än trött, var arg, ledsen och allmänt irriterad över min existens. Tog på mig yllekoftan och begav mig ut och flanerade i natten, ägnade mig åt multitasking och passade på att ha min dagliga stund av gråt samtidigt. 

Efter cirka nio kilometer är jag trött, det är trevligt trodde nästan inte att jag kunde bli det med mitt överskott av energi jag led av, trots att jag sovit cirka 6 timmar, sprungit i huvudstaden och simmat. Men plötsligt händer det, tjugo över två på natten. Score! 


Beep

Kategori: inte ens värt att läsa

Fetton det äckligaste som finns. Det är ingen som vill ha dem, se dem eller ens vistas i samma rum som något fetto. Äckligt. Dem borde skjutas och grävas ner där ingen ser dem, eller få dem att banta för i helvete. Jävla fetton, försvinn. De förstör världen för alla andra när dem kommer i synfältet för de människorna som håller sig i form och inte låter som kropp fetta igen. Människor utan självbehärskning, utan vilja, och som bara sitter och glor på tv hela dagarna för dem har ingen att vara med av den anledningen att ingen gillar ett fläskberg. 
Känner du hur din mage känns? Hunger, det är en bra känsla. Tvekar på att du känt det förut med tanke på hur blekfet du är, kan du inte gjort annat än att bara sitta och moffa i dig fettdrypande pizzor hela dagarna. Hungern är inget som ska störa dig, du ska omfamna den och välkomna den, lär dig att älska den. Det är den som kommer att hjälpa dig att få det du vill, så du slipper vara den del av de äckliga fettklumparna som vandrar omkring. För tjocka människor har ingen rätt att leva och besudla världen. 
 
 
Sådär sade mitt huvud till mig idag när jag gick förbi en stor bild utav två kvinnliga modeller idag. Jag hatar djupt och innerligt den pessimistiska klumpen innanför mitt skallben. För det första har tjocka människor visst rätt att leva, precis som smala människor, och ingen har någon rätt att komma och tala om för någon hur man ska se ut, för det är upp till varje individ att bestämma över sin egna kropp. Dessutom spelar det inte den blekaste roll hur människor ser ut, jag har både familj vänner som är både tjocka och smala och jag älskar dem ändå, så det stämmer inte alls att ingen gillar människor som har lite mer fett på kroppen än vad de borde.
 
Det konstanta ordväxlandet som sker i mitt huvud stör mig, speciellt att precis varje dag försöka tvinga bort alla destruktiva tankar med förnuftiga ord, och välja att tro på förnuftet. Att ständigt efter varje gång jag ätit något måste säga åt mig själv att inte gå och spy, att jag måste säga åt mig själv att det inte är bra att strunta i måltider, att det inte är en bra idé att skada sig själv, att inte stå och titta på mig i spegeln och klanka ner på allt jag ser. Och det allra svåraste att försöka övertala sig själv om; att jag inte kommer bli en lycklig människa om jag så är smal, plastikopererad, har raka tänder, var längre, eller var snygg. Det hade inte gjort den minsta skillnad, utan det är min hjärna som ljuger för mig när den kommer med sådana påståenden. 
 
Nu överväger jag hurvidare jag ska ut och gå, äta något, gråta eller sova. 

Det slintade sig.

Kategori: inte ens värt att läsa

Vart på besök i huvudstaden idag, ännu en gång. Träffade en vän och hennes familj, helt fantastiska människor. Mycket roliga att vara med, sjunga barnsånger med, och bara ha dålig humor med.
 
Jag kom på en hemsk sak idag, att jag glömt att ta mina ppiller, vilket kan betyda att jag är gravid, även om chansen är väldigt liten med tanke på tiden på månaden. När det kommer något jag borde oroa mig över, så slår det fel i mitt huvud och istället så skrattar jag åt det. Så en del utav dagen har gått åt till att komma på de mest passande namnet till mitt eventuellt framtida barn. Det lutar åt att det blir en Vincent Edgar Allan, Sten Stig, Siddharta Jesus Tor, och till sist mitt absoluta favoritnamn; Dick Love Fanny. (And yes, it is a pun.)  Dock blir det blandat både kill och tjejnamn där, och vet inte hurvidare det skulle godkännas.
 
Jag är så tacksam för mitt beslut att vara anonym här. 

Musikens motsvarighet till klotter

Kategori: inte ens värt att läsa

Insåg precis att det är det jag brukar göra när jag spelar gitarr, och då inte klotter som att sitta och rita deformerade penisar över väggarna, utan bara rita små halvhjärtade figurer, istället för att göra det jag ska, utan att ens försöka få dem så bra som jag vet att jag kan. På det viset går det till när jag ligger i sängen med benen upp på väggen, med dubbelhakan ifrån helvetet, och gör, inte ens ett tappert försök till att spela något vettigt.
 
Nu ska jag prova något spännande, sova. 

För att jag kan.

Kategori: inte ens värt att läsa

Jag borde skaffa mig ett liv, men ack, även det är något jag gett upp hoppet om. Istället tänker jag skriva en lista på några av mina favoritord, för ord är något jag tycker om så mycket att det är en hobby jag har att slå upp synonymer till alla ord jag kan komma på. Det är fint med ord. 
 
Smälek
Modest
Cynisk
Horisontell 
Klamydia
Slentrian
Strumpeband
Apokalyps
Kalsong
Balsamspray
Kjoltyg
Intetsägande
Ambivalent
Rabiat
Feodalism
Monotonisk
Pretentiös
Försmäkta
Destruktivitet

 
Och nu bara för att jag kan, så tänker jag skriva en lista på ord som, enligt mig, är mycket fula. 
 
Ostron
Sax
Tå
Krås
Bokställ
Härskna
Häst
Livmodertapp
Kärlek
Blygdläppar
Vårta
Klinka
Plansch
Frotté
Tutte 

 
 
Nu ska jag göra det jag egentligen satte mig vid datorn för; söka jobb.