Ack denna envetna melankoli
Kategori: Underliga ting
Om det ändå fanns ord för att beskriva mina skulkänslor. Ätit lunch och middag, i såna mängder att jag känner mig mätt, bara vart ute och gått cirka 2 timmar och 40 minuter idag. Försökte mig på att ta en kvällspromenad, men kände mig aldeles för deprimerad för att ens kunna röra mig. Istället satte jag mig i en busskur och tittade på alla fula bilar som åkte förbi, kände hur marken skakade och föreställde mig liggades där på vägen livlös i en pöl utav mitt egna blod och insåg att det än en gång vore att föredra framför dessa skulkänslor och ångest som jag måste genomlida varje dag.
Det hela slutade med att jag tänker inte äta förän 17:30 imorgon, för det var den tiden jag idag åt middag så det blir ett dygn utan mat. För att lindra mina olidligt obehagliga känslor, för tillfället. Egentligen är det en väldigt dum idé, men jag gör det ändå, bara för att för tillfället överleva.
Vill bara skära upp mina armar och ben, i behov av endorfiner. Tror inte att någon skulle vilja sätta på någon som är täckt i självförvållade skador, därför låter jag det inte bli mer än en önskan som inte ska bli förverkligad.
