indeed.blogg.se

Fick precis ett mail ifrån min blivande arbetsgivare angående en utbildning innan arbetet börjar. Där det ska serveras både lunch och middag. Min reaktion var först; Hur ska jag ta mig ur det här? 

 

Sen tänkte jag en andra gång och säger åt mig själv att det är inte farligt att äta tillsammans med andra. Även om det är något som jag känner mig väldigt obekväm med att göra, speciellt när det kommer till att äta med någon familjemedlem, lyckligtvis kommer inga sådana vara med då. Det är som att hela kroppen säger ifrån, det går segt att tugga, svårt att svälja, och det är jobbigt att ens trycka upp maten på en gaffel. Och jag brukar hitta på anledningar till att inte äta samtidigt som de andra, eller gå ifrån bordet massa gånger för att hämta saker eller gå på toa. 
Vet inte riktigt hur det kommer att gå när jag måste äta med andra, äta mat någon annan lagat också. Dessutom är den enda tillagade maten jag äter omelett, för allt annat smakar spya. För jag kan inte äta mat utan att tänka på hur det skulle smaka när man spyr upp det. Hallå friska tankar.

 

Är rädd för att det kommer bli ett sådant där läge där den allra tjockaste tjejen av alla sitter och inte äter, och det kommer se ut som ett desperat försök till att inte se lika groteskt blekfet ut som jag faktiskt är. 

 

Eller så lär jag mig helt enkelt att äta i sällskap. För det är tydligen ett sjukligt beteende att undvika situationer där det serveras mat. För det är inte mer än hälsosamt att äta båda lunch och middag. 

 

Nu ska jag ta på mig underkläder och ett par byxor, trotsa mitt illamånde och magont (som tyckte att det var roligt att väcka mig inatt igen) för att ta mig ut i regnet och gå till affären för att handla yoghurt och rödkål. Jag gillar regn.