Innan simhallen öppnar slaktas tiden
Kategori: Underliga ting
Har abstinens efter dumheter, var trots allt bara förut i veckan jag var ute på några sådana. Tycker alldeles för mycket om rädsla för vad som är bra för min egen säkerhet. Älskar kickarna jag får när jag vet att det är kan sluta illa, vad nu sluta illa innebär, när jag väljer att låna ut min kropp till män jag egentligen inte litar på. Jag gillar kickarna och männen som är minst dubbelt så gamla som jag är överförjusta över att få sätta på en tonåring, så det är ju en win-win situation? Jag tycker det, men ingen utav de jag berättat det för tycker det är en bra idé.
Är det här allt? frågar jag mig själv många gånger när jag betett mig ganska ofarligt, med andra ord bara umgåtts med vänner eller familj, det är fattas något då. Ett stort tomrum, som bara fylls upp när jag känner mig rädd och gör saker som jag fått lära mig är farligt. Utan det känner jag mig uttråkad, och uttråkningen går över till ångest, som bara blir värre och ramlar jag plötsligt ihop på golvet medan jag hyperventilerar, gråter, kan inte prata och är oförmögen att ställa mig upp igen på ett tag, som kan bli några timmar ibland.
Ironiskt nog så är det som skrämmer mig allra mest är att vara kär, och det gör att det blir totalt tvärstopp i huvudet på mig och jag står inte ut med det. Tanken på att bli lämnad skrämmer mig extremt, så pass att om jag råkar bli kär så slutar jag ha kontakt med personen, och försöker intala mig själv om att det är bättre att lämna än att bli lämnad.
Jag förstår mig inte på mig själv.
