indeed.blogg.se

Just agree, it saves time.

Beep

Kategori: inte ens värt att läsa

Fetton det äckligaste som finns. Det är ingen som vill ha dem, se dem eller ens vistas i samma rum som något fetto. Äckligt. Dem borde skjutas och grävas ner där ingen ser dem, eller få dem att banta för i helvete. Jävla fetton, försvinn. De förstör världen för alla andra när dem kommer i synfältet för de människorna som håller sig i form och inte låter som kropp fetta igen. Människor utan självbehärskning, utan vilja, och som bara sitter och glor på tv hela dagarna för dem har ingen att vara med av den anledningen att ingen gillar ett fläskberg. 
Känner du hur din mage känns? Hunger, det är en bra känsla. Tvekar på att du känt det förut med tanke på hur blekfet du är, kan du inte gjort annat än att bara sitta och moffa i dig fettdrypande pizzor hela dagarna. Hungern är inget som ska störa dig, du ska omfamna den och välkomna den, lär dig att älska den. Det är den som kommer att hjälpa dig att få det du vill, så du slipper vara den del av de äckliga fettklumparna som vandrar omkring. För tjocka människor har ingen rätt att leva och besudla världen. 
 
 
Sådär sade mitt huvud till mig idag när jag gick förbi en stor bild utav två kvinnliga modeller idag. Jag hatar djupt och innerligt den pessimistiska klumpen innanför mitt skallben. För det första har tjocka människor visst rätt att leva, precis som smala människor, och ingen har någon rätt att komma och tala om för någon hur man ska se ut, för det är upp till varje individ att bestämma över sin egna kropp. Dessutom spelar det inte den blekaste roll hur människor ser ut, jag har både familj vänner som är både tjocka och smala och jag älskar dem ändå, så det stämmer inte alls att ingen gillar människor som har lite mer fett på kroppen än vad de borde.
 
Det konstanta ordväxlandet som sker i mitt huvud stör mig, speciellt att precis varje dag försöka tvinga bort alla destruktiva tankar med förnuftiga ord, och välja att tro på förnuftet. Att ständigt efter varje gång jag ätit något måste säga åt mig själv att inte gå och spy, att jag måste säga åt mig själv att det inte är bra att strunta i måltider, att det inte är en bra idé att skada sig själv, att inte stå och titta på mig i spegeln och klanka ner på allt jag ser. Och det allra svåraste att försöka övertala sig själv om; att jag inte kommer bli en lycklig människa om jag så är smal, plastikopererad, har raka tänder, var längre, eller var snygg. Det hade inte gjort den minsta skillnad, utan det är min hjärna som ljuger för mig när den kommer med sådana påståenden. 
 
Nu överväger jag hurvidare jag ska ut och gå, äta något, gråta eller sova. 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: