indeed.blogg.se

Att veta att vi alla kommer sluta leva, mänskligheten kommer dö ut, jorden kommer förstöras och allting vi någonsin arbetat för kommer att vara bortkastas, är något som gör allting väldigt jobbigt. Det är jobbigt att kämpa för något när jag väl börjat tänka, pessimistklumpen innanför kraniet på mig säger åt mig att det enda vi gör är att springa runt i massa påhittade måsten, påhittade krav, plikter när det enda vi egentligen måste är att dö. 
Vad är det jag vill uppnå? Jag vet inte, inget alls för allt kommer vara för intet. Vad vill andra att jag ska uppnå? Mycket. Vad är det jag ska kämpa för? Jag vet inte, men alltid genom livet får man höra att man ska kämpa på. Men för vad? Jag vet inte.

Det enda jag känner att jag ska uppnå är det jag borde. Jag borde vara smal, jag borde ha ett jobb, jag borde vara glad, jag borde myckert. Så jag låtsas att det jag borde är det jag vill. 

Jag är arg på alla som sätter barn till världen, för världen är inte en trevlig plats. 

 

Och idag har jag haft en bra dag, kände mig glad ett tag när jag var och simmade. Börjar tro på det där med endorfiner genom träning. Men annars har jag vart ganska likgiltig inför allt, och för mig att vara likgiltig är att vara på ganska så bra humör! 

 

Imorgon ska jag återuppta det där med ett socialt liv och träffa en väninna, och om jag hinner till simhallen tänkte jag simma 100 längder, alltså 2500 meter. Bara för att se om jag kan, vilket jag borde med tanke på att jag tog 76 idag utan mer problem än att det var väldigt jobbigt.