Smärta!
Kategori: inte ens värt att läsa
Jag gjorde något hemskt igår. Provade att springa intervaller, och fysatan vad jag avskyr att springa. Eller det är inte själva springandet i sig som jag hatar mest, utan min hemska vocal cord dysfinction. Det är näst intill omöjligt att komma någon vart när det inte går att andas, ifall ni undrar. Lite trevligt med en diagnos som jag faktiskt har, och inte bara går och är rädd för. Men det är fruktansvärt hemskt jobbigt med det, för mig kommer det på mindre än en minut, jag låter som att jag håller på att dö när jag andas, och jag kan näst intill inte andas alls.
Tydligen är det väldigt vanligt sa läkaren som upptäckte det. Men det konstiga är, om det nu är så vanligt, varför jag i ungefär 7 års tid blivit skickad ifrån sjukhuset flera gånger, när jag gjort försök att kolla upp vad det är för fel, med konstaterandet "inte astma". Ja, tack det hjälpte mycket att veta det, men jag vet fortfarande inte varför jag inte kan andas. Är det bara jag som hittar på? Är det för att jag är för tjock? Eller är jag bara så otränad? Var frågar jag ställde mig själv efter det. Kändes bra.
Tydligen är det väldigt vanligt sa läkaren som upptäckte det. Men det konstiga är, om det nu är så vanligt, varför jag i ungefär 7 års tid blivit skickad ifrån sjukhuset flera gånger, när jag gjort försök att kolla upp vad det är för fel, med konstaterandet "inte astma". Ja, tack det hjälpte mycket att veta det, men jag vet fortfarande inte varför jag inte kan andas. Är det bara jag som hittar på? Är det för att jag är för tjock? Eller är jag bara så otränad? Var frågar jag ställde mig själv efter det. Kändes bra.
Jag vet inte hur många idrottslärare som blivit arga på mig när jag inte klarat av att springa spåret på så kort tid som jag borde klara, eller hävdad att jag fejkat. Eller alla gånger jag plågat mig att springa så mycket att allting blir svart, allt för att klara i alla fall ett godkänt i betyg.
Men sen en dag så lyckades jag bli skickad att faktiskt kolla upp det, genom att springa med en kamera i halsen. Det var mysigt faktiskt, speciellt processen med att stoppa in den genom nästan. Men jag imponerade stort på läkarna genom att ha ett praktexemplar på hur näspolyper ser ut. (ironiskt nog har jag i flera års tid besökt läkaren på grund av min konstanta nästäppa, oförmåga att känna lukt, och hur jag känner att det är något som rör sig ifall jag vrider på huvudet. Men blev skickad där ifrån utan något svar på varför min näsa betedde sig som den gjorde)
Och väl där så visar det sig att jag knappt kan andas alls när jag anstänger mig, men jag är glad över att jag inte hade den allra värsta graden där man inte kan andas alls, utan jag var bara på steget under det.
Vad är det jag försöker säga med detta inlägg? Inget alls, för sådana här historier är inte det minsta intressante för andra att läsa, jag sitter bara och dricker min andra kopp frukostkaffe och varierade mitt batmanläsande (ja, jag läser batman) med lite skrivande innan jag beger mig till simhallen.
